I påskas var det dags för den årliga vintersemestern tillsammans med Jonas och Martin. I år var det tredje året i rad vi träffades för en vintertur eller vintersemester och vi försöker ha det som en tradition att komma iväg varje år! Kan vara skönt att veta att man åtminstone får en vecka med vinter då det varit lite mer sparsamt med det på Gräddö i år.
I år var det min tur att bestämma var vi skulle ta vägen och siktet blev inställt på Börgefjells nationalpark i Norge som ligger i höjd med Hemavan och Tärnaby. Jag fick upp ögonen för Börgefjell för ett antal år sen när jag började läsa Lars Monsens böcker där han beskriver ett par turer i området. I Börgefjell finns där inga uppmärkta leder och endast ett fåtal renskötarstugor och kan jämföras med Sareks nationalpark i Sverige.
Förra året stannade vi en vecka i Abisko och gjorde toppturer vilket jag skrev ett inlägg om här. Men i år skulle vi göra en tält tur med turskidor och pulkor! Eftersom vi bor ganska utspritt i två länder hade vi bokat boende på Furuheims Gård där vi skulle mötas upp under lördagen. Väl där fick vi se att vi hade fått en hel timmerstuga för oss själva, riktigt hemtrevligt och vi alla var överens om att detta var ett av de bästa boendena vi hade varit på!
Efter att ha packat ihop allt och kört iväg bilen till vår slutpunkt kom vi äntligen iväg på eftermiddagen och stigningen upp för fjället kunde börja! Vi skulle ta oss upp ungefär 400 höjdmeter genom skogen innan vi kom upp på kalfjället. Som tur var hade där varit någon som kört skoter hela vägen upp bara några dagar innan så vi hade ett fint och hårt spår att följa. Vi drog på oss skidor och stighudar, men efter 20 minuter insåg vi att det gick mycket lättare att ta av sig skidorna och gå upp istället… Så vi satte våra helt nya skidor, som vi köpt för den här turen på pulkan och började vandra upp! Lite snopet, men fortare gick det i alla fall. Efter att ha kommit nästan hela vägen upp slog vi läger och tryckte i oss ett paket med memma!
Nästa dag fortsatte vi färden upp mot första sjön där vi skulle prova fiskelyckan. Väl där uppe träffade vi ett par som hade en stuga precis vid sjön, de berättade att hennes morfar hade byggt den stugan där innan området blev nationalpark, vilket förklarade vad den gjorde i nationalparken. De hade rätt att köra skoter upp till stugan, men bara 6 turer per vinter, annars är det bara samerna som har rätt att köra i parken. De var väldigt trevliga och pratsamma och vi blev även inbjudna på kaffe som vi tacksamt tog emot!
På grund av lite magbesvär stannade vi en extra dag vid sjön men fisket var helt dött förutom norrmannen som drog upp ett par öringar. När alla mådde bättre fortsatte vi färden ner mot Båttjönn. Dagen bjöd på stålande sol och till och med Martin tog upp kameran för att förverkliga hur turen såg ut! Fisket var inget vidare vid Båttjönn heller, men med god mat och gott sällskap gick det ingen nöd på oss! Vi stannade en dag extra på Båttjönn med för att verkligen få fiskat av hela sjön och göra en dagstur ner mot Båttjönnhytta.
När vi sen fortsatte hade värmen kommit till Börgefjell vilket gjorde sikten dålig och snön tung och blöt. Men etappen bjöd på en del nerförsbackar och vi fick öva på vår åkning med pulka där bak! Jag lyckades göra turens första och enda riktiga vurpa men eftersom det är jag som är kameraman finns det inga bilder eller bevis… Så det glöms nog snart bort 😉
Väl framme vid nästa sjö där vi skulle spendera natten satte vi oss ner för att äta lunch och jag plockade fram GPSen och började fiffla lite med den. Hittade bland annat en funktion som heter ”Jakt och Fiske” och som tydligen ska berätta för en vilka tider som är bäst att fiska på. Jag klicka in där och den visade att bästa tiden för fiske var just då! Inför för jag vet hur pålitlig något sådant är, men det vore ju dumt att chansa när fisket inte gått bra hittills!
Jag slängde i mig sista delen av lunchen, montera ihop isborren och började vandra ut på isen, visste att där skulle komma ner en bäck i närheten men gick lite längre ut bara för att vara på den säkra sidan. Grävde bort snön och såg till min glädje att där endast var 10 cm snö på isen! Jämfört med Båttjönn där det var minst 40 cm snö följt av 20 cm vatten innan man kom ner till isen, skulle det här gå hur lätt som helst att borra upp en massa hål för att fiska av sjön! Satte ner borret på isen och började borra, allt gick väldigt bra fram till jag kommit ner en halvmeter, då tog det stopp… Botten… Sjö-jäveln var bottenfrusen!!
Drog upp borret och gick ännu längre ut för att hitta vatten, satte ner borren och skulle börja borra men inget hände, skäret hade förstörts av gruset på botten och här insåg jag att det inte skulle bli något lätt fiske idag, om det ens skulle bli något fiske alls…
Men skam den som ger sig! 2 timmars testande och jobb med brynet lyckades vi få den till att borra igen, tillräckligt mycket för att vi skulle få gjort några hål i isen som resulterade i det bästa fisket vi hade! Inget stort men gott om småöring där vi sparade en del och stekte som förrätt till middagen. På kvällen klarnade det upp och jag fick chansen att testa kameran lite innan vi kröp in i sovsäcken.
Näst sista dagen skulle vi bara transportera oss ut ur parken och det blev en förflyttning med varierat före, allt från hårt skoterspår där det nästan gick att staka sig fram till krypandes på knä där skaren inte höll och det var för brant för skidorna med pulka på släp. De blöta pjäxorna gjorde att fötterna började säga ifrån men med en skön utförsåkning sista biten gick det bra ändå.
Sista middagen ute bjöd Martin på god mat med bärkompott till efterrätt och lite påskgodis till som han lyckats gömma undan från mig och Jonas hela turen, vilket i sig är en stor bedrift!
Dagen efter förflyttade vi oss bara över till bilen och körde tillbaka till Furuheims gård där vi fick igen hade hela stugan för oss själva och kunde spendera dagen med att packa upp och torka utrustning innan det skulle packas tillbaka in i bilarna igen. Morgonen därpå startade vi tidigt och började resan hemåt.
Nästa år är det Jonas tur att välja plats och tur, vi får väl se vart det blir då!
/Fredrik